Kärlek - en dissekering

torsdag, maj 18

Icke-biologisk Kärlek?

Det här fortsätter på förra inlägget som tog upp Kärlek ur ett biologiskt perspektiv. Där är ju kontentan att vad som får oss att känna Kärlek beror på evolutionära mekanismer och hur väl vår partner uppfyller dessa krav.

Men, detta stämmer i alla fall inte överens med min bild av Kärlek. Låt oss säga att någon är rik och snygg och detta enligt de evolutionära mekanismerna gör att en person får känslor för honom/henne pga detta. Tänk vidare om personen råkar ut för någon olycka som gör att han/hon inte längre är snygg och dessutom inte rik. Vad händer med kärleken då? Om det tar slut, så är det inte Kärlek enligt mitt sätt att resonera. Om känslorna skulle finnas kvar efter detta så borde det vara ett bevis på Kärlek som något som inte är beroende av andra variabler på sättet som resonerades i inlägget nedanför. Men om det nu funkar trots att personen inte är snygg eller rik, skulle det då inte ha kunnat funka även om personen inte var rik och snygg från första början?

Idén som jag försöker trycka på är att, visst, det är absolut inget negativt att vara rik och snygg, men att det är något extra och inget som har med Kärlek att göra. Det förefaller ganska lätt att prata om sin Kärlek som äkta när den är riktad till någon rik och/eller snygg. Kärlek för mig är istället att man, TROTS att personen inte är rik och/eller snygg, svär trohet och överöser med omtänksamhet. Jag tror det är helt stört omöjligt att vara tillsammans med någon ett längre tag och INTE stöta på andra som är snyggare, rikare, har mer status, och är singlar. Alla möjligheter för ett "uppbyte" finns där, men det är det som är skiljelinjen för Kärlek och kärlek. I det ena fallet är man bara på en jakt efter något och i den andra fallet så har man gjort ett val som man sedan står fast vid. Antingen väljer man att stå kvar och kämpa för sin Kärlek och inse att det bara är en illusion att gräset är grönare på andra sidan, eller så kan man glömma att någonsin uppnå, enligt mig, sann Kärlek. Jag är skeptisk till att det inte går att underhålla och hålla Kärlek vid liv. Människor är inte skrivna i sten, utan plastiska och kan förändras. Ett förhållande kan överleva om man är öppen, kan kommunicera och är villig att göra små förändringar som inte är till gagn för en själv, men som främjar HELA förhållandet. Det är inte bara att säga att "han/hon har förändrats", utan man ska ta upp det för diskussion och välja att skapa/hejda en förändring.

Något argumentativt och subjektivt i slutet där, men jag hoppas att själva huvudidén går att utläsa.