Kärlek - en dissekering

torsdag, maj 18

Kärleken enligt Biologin

Om vi kastar bort alla romantiska idéer för ett ögonblick, och istället ser vad som händer i roppen vid Kärlek och hur detta uppstår. Det frigörs endorfiner, man får fjärilar i magen och det
pritter i benen. Glädjetårar är inte helt sällsynt för mig heller. Detta känner de flesta till och man vet att det här händer. Den intressanta frågan är VARFÖR detta händer och VAD som startar det? Varför är lite knepigt för vad ska man egentligen med fjärilar i magen till? Allting kan säkert härledas till frigörelsen av olika hormon, men varför frigörs dessa? Kanske är det för att rivstarta lusten till reproduktion? Kanske är det för att sätta kroppen i kampberedskap för att slåss för något man vill ha? Nyttan idag kanske inte riktigt är densamma som det var för grottmänniskorna, för idag är ju rationalitet och känslokontroll en dygd. Kan vi egenligen bli kära om vi inte får den här hormonella förändringen? Vad INNEBÄR det att vara kär? Hur vet jag om jag är kär om jag inte får just de ovan nämnda symptomen? I detta fallet kan jag bara tala för mig själv. Många hävdar att Kärlek är något djurisk, som tilltalar det primala och det ska vara stor emfas på passion. Jag tror inte på detta, just för att jag anser att Kärlek sammanblandas med passion. Jag tror inte heller att jag behöver få den hormonella responsen för att vara kär. Jag är kär när jag hela tiden blir överraskad av en människa, hur god hon är eller hur smart och vettig hon är. Det kan vara att hon inspirerar mig genom att brinna för något, även om resultaten varit magra i det korta perspektivet. Någon som får mig att vilja rusa till undsättning och kämpa vid hennes sida för att visa "de andra jävlarna" att det är möjligt. Alltså, det hormonella är inte av betydelse för Kärlek.

Men om nu Kärleken inte är grundat i några grottmänniskohormoner, hur förklaras då beteendet att kvinnor flockas kring skönhet, pengar, och status, medans män flockas kring skönhet och... tja, skönhet? Bra fråga, men jag tror att båda könen är lika goda kålsupare och allt bottnar i samma variabel. Hur sedan den variabeln tar sig uttryck beror på rådande könsroller och normer samt egna val. Man kan börja med att sammanfatta det som status. Många män ser det som status att ha en vacker kvinna, även om de säkert skulle fungera lika bra ihop med en som såg betydligt mindre vacker ut. Samma sak för kvinnor, de hade funkat lika bra med någon som haft mindre pengar, mindre status och var mindre snygg. Hade det varit status att vara ful, så hade människor flockats kring de fula (fast de hade kallats snygga). Alltså är skönhet och pengar inte någon SJÄLVSTÄNDIG variabel, utan bara ett utryck för statusjakten. Men detta går väl att härleda ännu längre? Varför jagar vi status? Gissningsvis är det ett slags säkerhetsbeteende. Genom att känna att vi har hög status är våran plats i gruppen säkerställd och vi riskerar inte att bli utelämnad samt förhindrad att fortplanta oss. Detta är min egna populärvetenskapliga förklaring, som dock ska läsas med en stor skopa salt då jag inte har läst någon som helst evolutionär psykologi med fokus på kärlek. Spontant, låter det ovan beskrivet som Kärlek? Nej, inte för mig heller. Det måste helt enkelt vara något mer, vilket jag ska jaga reda på i ett senare inlägg. Brasklapp: Jag generaliserar grovt ovan om män och kvinnor. Detta betyder inte att det stämmer för just DIG, utan är generaliseringar. Sedan är inte bilden ovan något jag tror är rätt, vilket kommer att framkomma i senare inlägg