Kärlek - en dissekering

tisdag, maj 23

Kärlekens mystik vs Kärlekens dissekering

Man kanske kan fråga sig varför jag vill analysera Kärleken, kanske sönderanalysera den. Jag förstår, och respekterar, att vissa vill bevara mystiken i Kärleken och att de är rädda för att mystiken och nöjet försvinner när man börjat utreda hur vissa mekanismer inom fenomenet fungerar. En parallell till detta är datorspel, TV-serier och böcker. När man väl har klurat ut hur historien kommer att sluta, vem skurken/hjälten är, och hur själva produkten är uppbyggd, då slutar det även att vara intressant. Det vore som att spela yatzy och på förväg veta vilka tärningsslag man kommer att få. Det slutar vara ett överraskande nöje där man adapterar sig för stunden, utan det handlar då bara om att planera och arrangera sina tärningsslag för att generera mest poäng.

Kanske är det samma sak med Kärleken? Nåväl, har jag tagit Fan i båten så får jag se till att ro honom i land också. Jag har tidigt i mitt liv valt att alltid välja Kunskap framför Glädje när de står i motsatsförhållande. Ibland så gäller det att "Ignorance is Bliss", men jag har kört kunskapskortet varje gång. Om detta är något som du inte vill göra... då råder jag dig att sluta läsa på denna bloggen, för du kommer inte att bli lyckligare av det.

Anledningen till att vill (sönder?-)analysera Kärleken är att jag i grund och botten är en vetenskapare inom tänkande, beslutsfattande och hjärnan som informationsbehandlande system. Man lär sig tidigt genom experiment att man inte kan lita på hjärnan alltid, och att intuitionen inte är lämplig för att förklara fenomen. Ofta tror människor att man kan "känna" vad som är rätt om man känner efter hur man själv gör. Detta kanske funkar inom många andra områden, men vad gäller det mänskliga tänkandet så är det faktiskt en dålig måttstock. Hjärnan luras och fyller på med information hela tiden för att skapa en koherent verklighet. Exempel; vårt synfält är uppbyggt så att man uppfattar färger bäst i mitten av synfältet, och man uppfattar rörelse och ljusstyrka bättre i periferin. Detta har att göra med skillnader i koncentrationen av tappar och stavar, med de färgkänsliga tapparna koncentrerade i mitten av näthinnan. Det intressanta är att man i sin extrema periferi inte kan se färger alls. Prova nu själv att titta på ett färgglatt objekt med din perifera syn. Ser du färgen? Ja! Det gör du! Men detta stämmer ju inte? Vi kunde ju inte se färger i perifera synfältet sade jag ju precis innan? Nepp, det kan vi inte heller. Däremot fyller hjärnan på med information och lägger till färgerna själv. Detta kan reproduceras i labbmiljö, och då märker man att okända objekt som befinner sig i perfiferin gissar man fel färg på, medans objekt som man har sett tidigare fyller man i rätt färg på. Alltså, min poäng här är att vår hjärna och intuition är inte alltid att lita på. Därför är det viktigt att vi använder vår förmåga att logiskt resonera och konstruera test som utesluter alla andra förklaringar än den rätta.

Själv är jag övertygad om att vad vi kallar Kärlek egentligen är en väldigt grovhuggen och idealiserad form av någonting vi eftersträvar. Jag är intresserad av att komma fram till vad som kan sägas vara själva Kärlekens kärna, och om den är eftersträvansvärd eller efterfrågad. Kanske kan man nå bortom den till något ännu bättre?

3 Comments:

  • För att fortsätta din parallell - riktigt bra datorspel, tv-serier och böcker når ju en extra nivå när man förstår hur de "fungerar".

    By Blogger Sophia, at 10:12  

  • Tack för kommentaren, sophia. Var "riktigt" tänkt att vara en länk? Lyckades inte få den att fungera.

    Vill du elaborera på din tanke? Något spel/serie/bok som exempel och hur tänker du när du läser/spelar den?

    Jag skulle tänka mig att en produkt får en extra nivå om man skulle upptäcka att den är betydligt mera komplext och varierat uppbyggt än vad den faktiskt ger sken av att vara. Tyvärr har jag bara stött på varianter av motsatsen, dvs produkter som vill lura en att de är mera komplexa än vad de faktiskt är. Inte att någon är väldigt komplex, och sedan presenteras simpelt (det förfaller oekonomiskt att ha det så).

    By Blogger EBTS, at 01:34  

  • "Hjärtat är bara muskel, kärlek blott en konstruktion" för att citera en av mina käpphästar, Maud Lindström.

    Jag har många trådar som jag skulle vilja nysta i. Jag hittade inte hit förrän idag. Jag önskar att jag hade varit här så fort du skrev första inlägget.

    Jag tror att kärlek till viss del är en konstruktion på vilken vi hänger upp normativa beteenden, mönster och ingredienser som bland annat tvåsamhet, familjebildning, föreställningar om kön.

    Många verkar dock leva sitt liv utifrån det-bara-händer-principen. Som du skriver, man rår inte för det, man kan inte hjälpa det.

    Men kärlek borde snarare betraktas som ett resultat av våra handlingar och inte som en orsak.

    Jag är också nyfiken på kärlekens kärna, dess essens, innersta väsen. (Eller finns det fler kärlek -ar? Hybrider, kloner, familjer?) Kanske är kärlek något som aldrig går att finna i sin rena form utan något som grumlas, mixas eller förekommer utspädd?

    By Blogger Radikal mamma, at 23:36  

Skicka en kommentar

<< Home